Lantbruksföretag ur ett kommunperspektiv

    2017-03-21 10.03

    Jordbruksverkets statistikdatabas är en källa till mycket kunskap och glädje. Fast kanske mer kunskap än glädje.. Finns inte statistiken tillgänglig är mina erfarenheter positiva, det vill säga då hjälper gärna Jordbruksverkets medarbetare till för att ta fram underlag och uppgifter.

    Förra veckan undersökte jag antalet heltidslantbrukare per kommun i Sverige under åren 2003, 2010 och 2015. Begreppet ”heltidslantbrukare” innebär att det krävs minst 1600 timmar för att sköta företaget utifrån en teoretisk modell Jordbruksverket använder sig av.

    Det kan inte vara någon överraskning att antalet heltidslantbrukare minskar. År 2003 fanns det 21 837 heltidslantbrukare och år 2015 hade antalet minskat till 15 528. I procent innebär det en minskning med nästan 30 procent. En utveckling som dessvärre känns naturlig men givetvis tråkig.

     

    Bryter vi ner statistiken på kommunnivå upptäcker vi att det finns exempel på kommuner där minskningen rör sig om så mycket som mellan 60 och 70 procent. Ofta från ganska låga nivåer i antal räknat men trots det i procent mycket stora tal. Pajala, Markaryd och Älvdalen är de tre kommuner där antalet heltidslantbrukare minskat mest under perioden.

     

     

    Ser vi istället till den verkliga förändringen i antal är det Gotland, Varberg och Laholm där antalet minskat mest. Totalt har nästan 500 heltidslantbrukare försvunnit i dessa tre kommuner.

    Det går också att utläsa att det i 55 kommuner runt om i Sverige finns färre än 10 heltidslantbrukare.

    Det finns många kommuner där lantbruksföretagare är mycket viktiga delar av kommunens näringsliv. Gotland, Kristianstad och Falköping är de tre kommuner med flesta antal heltidslantbrukare även om antalet minskat även här. Om Öland skulle varit en egen kommun hade det varit den kommun med näst flesta lantbrukare. Men fortfarande är Öland två kommuner och Borgholm och Mörbylånga hamnar därför på 15:e respektive 16:e plats avseende antal heltidslantbrukare.

     

     

    Det finns givetvis flera problem kopplat till att antalet heltidslantbrukare minskar men det kan också ses som en positiv och önskvärd utveckling Lantbruksföretagen blir större, effektivare och mer konkurrenskraftiga. En förutsättning om vi ska kunna mäta oss med och tävla mot andra länder. Bara genom att vara konkurrenskraftiga kan vi öka den totala produktionen i landet och nu finns ju också ett politiskt mål om att livsmedelsproduktionen ska öka fram till år 2030.

     

     

    Möte med Handelshögskolan i Jönköping

    2017-03-02 21.03

    På olika sätt har jag kommit i kontakt med forskare och medarbetare från Handelshögskolan i Jönköping under det senaste året och idag har jag tillsammans med Frida Carlsson, vd för Hushållningssällskapet i Jönköping, Mattias Nordqvist – professor i företagsekonomi och Lars Pettersson forskare i nationalekonomi haft ett möte för att mer konkret diskutera samverkan och samarbete mellan Hushållningssällskapens förbund och Handelshögskolan i Jönköping. Hushållningssällskapet i Jönköping har tidigare haft både kontakt och gemensamma projekt men nu ska vi försöka att skala upp arbetet och hitta ett nationellt anslag.

     

     

     

    Vi hittade ganska snabbt tre olika områden som vi under våren kommer att gå vidare med. I samband med Hushållningssällskapens förbundsstämma den 18 maj kommer vi att två forskare från högskolan som diskuterar och analyserar Landsbygdskommitténs rapport. Vi kommer också att delta i en ansökan till SLF som Handelshögskolan i Jönköping står bakom och slutligen ska vi förhoppningsvis starta upp vår Poddradio och bjuda in några forskare från Handelshögskolan.

    Min reflektion efter dagens möte är att Handelshögskolan i Jönköping bedriver en verksamhet som efterfrågas av lantbruket och landsbygden. De ligger långt framme när det gäller forskning kring ägarledda företag, generationsskifte och entreprenörskap. Vidare har de en proaktiv inställning till samverkan och samarbete. Det ska bli intressant att se hur detta utvecklas.

     

    Möte om grön integration 17/3 i Skåne

    2017-02-18 11.02

    För några månader sedan kontaktade Hushållningssällskapet Näringsdepartementet i Stockholm med ambitionen att träffa ansvarig tjänsteman för Grön Integration. Vi ville få till ett möte där vi kunde presentera våra erfarenheter från olika former av grön integration.

    Näringsdepartementet var intresserade av att träffa oss och de bestämde sig för att komma ner till Skåne dels för att diskutera våra erfarenheter men också för att lyssna på andra aktörer och för att på plats se hur man arbetar med grön integration.

    Mötet ägde rum på Hushållningssällskapets konferensanläggning Bjärsjölagård. Skogssällskapet och Hushållningssällskapet var värdar och hade bjudit in Arbetsförmedlingen, lantbrukare, länsstyrelsen, och SLU.

    Dagen inleddes med ett besök hos Henrik Tham på Häckeberga. Vi fick träffa ett arbetslag som i Skogsstyrelsens regi och på uppdrag av länsstyrelsen, arbetade med naturvårdsåtgärder. Arbetslaget bestod dels av långtidsarbetslösa och dels av invandrare. Ett framgångsrikt projekt med många vinnare.

    Därefter åkte gruppen till Bjärsjölagård för att presentera olika aktörers projekt, arbete och erfarenheter. Jag är övertygad om att tjänstemännen från Näringsdepartementet hade många idéer att ta med sig hem men också flera problem och utmaningar som måste lösas. Viljan finns med många olika aktörer blir det ofta ”stuprörstänkande” och att frågor ”hamnar mellan två stolar” 

     

    Nyckeln för att integreras i det svenska samhället är ofta att få ett arbete. Körkort och att kunna göra sig förstådd, helst på svenska, är två grundläggande framgångsfaktorer för att lyckas med det. Det kan låta enkelt men kan av olika anledningar vara svårt att få till i verkligheten.

    Ett förslag som diskuterades under dagen var att på olika sätt stödja företagaren t ex genom att låta branschkunniga aktörer stödja under rekrytering, inskolning och vid anställningens början.

     

    Gymnasieutredning som berör landets naturbruksgymnasium

    2017-02-14 08.02

    Just nu är regeringens gymnasieutredning ute på remiss. Hushållningssällskapens förbund arbetar med att gå igenom förslagen och svara på remissen. Framförallt är det de delar som handlar om Naturbruksprogrammet som vi har intresserat oss för.

    Landets naturbruksskolor är viktiga ur många perspektiv. Dels generera de arbetskraft till framförallt lantbruk och andra företag verksamma på landsbygden och dels är de en språngbräda för vidare studier och karriär inom de gröna näringarna.

    Enligt Hushållningssällskapens nyligen presenterade Skolbarometer kan nära hälften av elever tänka sig att läsa vidare på universitet eller högskola. Ungefär lika många är intresserade av att i framtiden starta företag.

    Hushållningssällskapens förbund kommer i sitt remissvar bl a att lyfta fram att programmen inte får bli för snäva utan att det måste finnas möjligheter till viss variation i kursutbudet för att tillgodose det regionala näringslivets skiftande behov. Vi trycker också på att det ska vara fortsatt möjlighet att läsa vid ett naturbruksgymnasium och samtidigt skaffa sig behörighet för vidare studier vid universitet och högskola.

     

    En livsmedelsstrategi för jobb och hållbar tillväxt i hela landet

    2017-02-06 16.02

    Nu har det gått några dagar sedan regeringen presenterade Livsmedelsstrategin och det verkar vara både ”ris och ros” i kommentarerna. Själv anser jag att det är positivt och bra att vi nu kommit så här långt i processen med en livsmedelsstrategi även om det återstår flera viktiga delar.

    http://www.regeringen.se/rattsdokument/proposition/2017/01/prop.-201617104/

    Det är lätt att vara kritisk men jag har respekt för alla inblandades arbete och inser att det inte är helt enkelt att ta fram denna typ av strategi. Det finns många viljor att hantera.

    LRF verkar, tillsammans med regeringen, vara mest nöjda.

    http://www.atl.nu/debatt/var-strategi-lyfter-fordelarna-med-svensk-mat/

    http://www.lantbruk.com/debatt/livsmedelsstrategin-ett-viktigt-genombrott

     

    Företrädare för Livsmedelsindustrin förefaller inte vara riktigt lika nöjda och anser t ex att man helt glömt industrin. Livsmedelsföretagen har flera vettiga synpunkter men jag tror att de hade vunnit på att ännu tydligare komma med förslag till en konstruktiv lösning.

    http://www.di.se/opinion/livsmedelsforetagen-matstrategi-utan-industri/

    Inte heller miljörörelsen förefaller vara helt nöjda utan saknar (precis som vanligt) hållbarhetsperspektivet.

    http://www.lantbruk.com/debatt/hallbarheten-ekar-tom-i-livsmedelsstrategin

    Med andra ord ömsom vin och ömsom vatten.

    Jag tycker själv att det är lite tidigt att ha alltför bestämda åsikter. Det som är klart är att det finns en bred politiskt enighet kring målen i strategin och det är bra. Själva propositionen, det vill säga de återstående drygt 120 sidorna är det än så länge bara regeringen som står bakom. Vad riksdagen kommer att säga återstår att se. Helt säkert kommer text att ändras, läggas till och tas bort.

    Vidare väntar vi denna vecka på handlingsplanen som är kopplad till livsmedelsstrategin. Det ska bli mycket intressant att se vilka åtgärder regeringen är beredda att genomföra. Därefter krävs arbete från såväl regering som andra aktörer inom branschen för att strategin verkligen ska  ge effekt och kurvorna ska vända uppåt. Inte minst Hushållningssällskapen är viktiga aktörer för att strategin ska bli verklighet.

    När det nu gått en vecka sedan livsmedelsstrategin presenterades känner jag mig fortfarande positiv och konstaterar att detta är en god början på någonting bra!

     

    Hushållningssällskapet levererar alltid 100 procent oberoende rådgivning

    2017-01-25 13.01

    Som företagare är det givetvis en fördel om du vet att rådgivaren du anlitar enbart har ditt företags bästa för ögonen. Att ta hjälp av så kallade rådgivare som är anställda av företag med egna affärsmässiga prioriteringar kan vara vanskligt. En banktjänsteman tänker i första han på sin arbetsgivares affärer, en inköpare på ett skogsbolag prioriterar bolaget i första hand och en försäljare på en spannmålsfirma rekommenderar det egna sortimentet. Allt annat skulle vara märkligt!

    Det är därför det är så bra med Hushållningssällskapens rådgivare. Hushållningssällskapen är oberoende och självständiga och har bara kundens bästa för ögonen. Hushållningssällskapens rådgivare levererar alltid 100 procent oberoende rådgivare. Inga politiska, affärsmässiga eller juridiska bindningar till något annat företag.

    I förra veckan tog vi själva hjälp av en duktig skogsrådgivare från Hushållningssällskapet i Kalmar – Kronoberg – Blekinge till vår lilla skogsfastighet i Småland. Vi gick igenom skogen och diskuterade lämpliga åtgärder. Inga större skillnader jämfört med vad andra sagt men vissa nyanser och lite andra prioriteringar som t ex när vi skulle genomföra vissa åtgärder.

    Framförallt kändes det tryggt att veta att han enbart hade oss som uppdragsgivare och att ingen annan gör anspråk på hans åsikter och råd.

    Utan mål blir det ingen strategi

    2017-01-18 10.01

    Utan några mål blir det svårt att ta fram en hel strategi. Men enbart mål gör heller ingen strategi. I veckan blev det klart med målen till regeringens livsmedelsstrategi. Regeringen, alliansen och Vänsterpartiet är överens. Det säger sig självt att det blir ganska trubbiga och allmänna mål. Men bättre det än inga mål alls.

    Själv är jag dock övertygad om att mål som inte går att mäta och följa upp har litet värde och olika personer kommer i framtiden att göra olika tolkningar om vi nått målen eller inte. Det man kan mäta förbättras, är en klassisk regel och tyvärr går inte målen i livsmedelsstrategin att mäta….

    Hur som helst är vi är många som väntat och undrat över vad som egentligen händer med livsmedelsstrategin. Därför är det bra att denna del är på plats. Nästa steg att fylla på med aktiviteter och åtgärder. Jag anser att det är hög tid för landsbygdsministern att ta fram konkurrenskraftsutredningen. Den har tyvärr legat och samlat damm alltför länge i ministerns byrålåda. Nu är det hög tid att ta damma av den och fylla livsmedelsstrategin med förslag och aktiviteter hämtad från denna genomarbetade utredning som faktiskt alla inblandade var överens om.

    På måndag i nästa vecka är jag, och övriga deltagare, i den nationella dialoggruppen inbjudna till Näringsdepartementet för att under några timmar ha möjlighet att läsa igenom hela propositionstexten. Det ska bli både spännande och intressant. Jag hoppas att det finns med ett avsnitt om livsmedelsförsörjningen i händelse av kris. Ett ämne som jag tidigare fått information om att det INTE ska ingå i livsmedelsstrategin men de senaste månadernas debatt kan ha förändrat den inställningen. I målen står till och med en rad om att ”att sårbarheten i livsmedelskedjan ska minska”. En rad som väcker förhoppningar. I nästa vecka vet jag mer.

    KLOSS, ett framgångsrikt samverkansprojekt

    2017-01-17 22.01

    Hushållningssällskapet har under de två senaste åren deltagit i ett Vinnovafinansierat projekt som syftar till att öka förmågan till samverkan mellan lärosäten och externa organisationer t ex företag, kommuner, etc.

    I projektet har ingått totalt nio olika lärosäten och ett 30 tal externa företag. Idag avslutades projektet med en utvärderingskonferens på KTH

    KTH:s rektor Sigbritt Karlsson konstaterade inledningsvis att lärosäten som är duktiga på extern samverkan också ligger i topp när det gäller excellent forskning. Ett samband som är värt att notera.

    Tre slutsatser från dagens konferens hur man ska stärka strategisk samverkan är;

    1. Bygg relationer – viktigt att forskare och t ex rådgivare, företagare träffas och har möjlighet att diskutera och utbyta erfarenheter.
    2. Stimulera personrörlighet – att kunna växla mellan olika tjänster är mycket positivt. Då tar man med sig intryck och erfarenheter in i den nya tjänsten och i det nya företaget.
    3. Skapa samverkansincitament – Idag finns det tyvärr inte så många anledningar för en forskare att lägga tid och resurser på att samverka med externa organisationer. Det skulle vara bra om det ingick som ett lönekriterium om en forskare ägnat sig åt samverkan. Ju mer samverkan ju mer positivt för löneutvecklingen.  Idag är det nästan tvärtom.

    Inte minst den sista punkten är viktig på forskarnivå om vi ska utveckla ännu bättre samverkan.

    Lite komiskt var det när det som avslutning på konferensen presenterades ett splitternytt samverkansnätverk! I nätverket ingår 35 olika svenska universitet och högskolor som ska dela med sig av erfarenheter mellan sig hur man samverkar bättre externt! Ett projekt som syftar till att stärka lärosätenas förmåga till extern samverkan slutar alltså med att den interna samverkan mellan högskolor och universitet stärks.

    Totalt sett har dock hela samverkansprojektet varit mycket framgångsrikt och uppskattat.

     

    Varför har inte priset på lamm stigit mer?

    2016-04-16 13.04

    I dagens (20160416) DN kan man bland annat läsa om att det svenska lammköttet inte räcker till. Jag tycker att det är mer relevant att fråga sig varför har priset på lamm inte stigit mer?

    AgnetaPettersson_får

    www.dn.se/nyheter/sverige/svenska-lammkottet-racker-inte-for-att-stilla-hungern/

    Det framgår i artikeln att konsumtionen ökat under de senaste åren. Frågeställningen i artikeln blir då givetvis varför inte svenska lantbrukare ökar produktionen och tillgodoser efterfrågan? En fullt berättigad fråga i en marknadsekonomi. Tyvärr förmår inte DN förklara fullt ut. Läsaren får genom artikeln snarare ett intryck av att svenska lantbrukare inte är företagare och inte förstår sitt eget bästa.

    För den intresserade hänvisar jag därför gärna till Jordbruksverket utmärkta rapport Marknadsöversikt får och lamm från mars 2016. I rapporten kan man läsa mycket av det som rör  marknaden kring lammkött. Import, export, konsumtion, pris, etc

    Lammrapport

    http://webbutiken.jordbruksverket.se/sv/artiklar/marknadsoversikt-far-och-lammkott.html

    Jordbruksverket är för övrigt mycket skickliga på att ta fram denna typ av läsvärda och nyttiga publikationer. Läser man rapporten framstår  ”problemet” som ganska enkelt att förklara. Priset har helt enkelt inte ökat tillräckligt mycket för att produktionen ska stiga!

    I rapporten kan man bland annat läsa att priset till producenten varit i stort sett oförändrat under de senaste åren. Några kronor högre förra året men inga avgörande skillnader. Vidare framgår det att importen ökar. Ökad konsumtion har alltså skett genom ökad import. Problemet är, som jag ser det, att den ökade konsumtionen och bristen på lammkött inte har medfört att priset stigit. Lantbrukare är alltså inte korkade företagare utan tvärtom fullt rationella, och vill jag påstå ganska sluga.

    Handeln tillgodoser ökad efterfrågan med ökad import och konsumenten har idag inte tillräckligt starka preferenser för svenskproducerat lamm för att handlaren ska vilja betala tillräckligt så att produktionen kan öka.

    Med tanke på den generella osäkerhet som finns beträffande svensk livsmedelsproduktion idag tror jag att priset till lantbrukaren hade behövt öka med 20 -30 procent för att vi skulle få se en kraftigt ökad produktionsvolym avseende lammkött.

    Min slutsats är att vi ofta har en övertro på att konsumenterna väljer svenskt i alla lägen. Jag tror att den genomsnittliga konsumenten väljer svenskt när hen kan och när hen har råd. Och det är långtifrån alltid. Vi ska också komma ihåg att handlaren är företagare och fullt logiskt ser till sin egen affär i första hand.

    Det behövs fler livsmedelsföretag i Sverige, inte färre..

    2016-04-04 08.04

    Under förra veckan kom information om att Findus produktion i Bjuv flyttas till Tyskland. Tragisk framförallt för de anställda och deras familjer men även för svensk livsmedelsproduktion i stort. Omkring 500 arbetstillfällen berörs direkt och det är rimligt att utgå ifrån att många fler, kanske flera tusen, påverkas indirekt. Inte minst lär svenska lantbrukare som odlar ärtor påverkas negativt. Jag har inte klart för mig om produktionen och odlingen av ärtor blir kvar i Sverige men det bör vara rimligt att utgå ifrån att den i varje fall på sikt kommer att påverkas negativt.

    Ärtor

    Jag vet inte exakt ägarhistoriken hos Findus men kan konstatera att den nuvarande ägaren finns i England. När ägandet av livsmedelsföretag verksamma i Sverige hamnar i andra länder förefaller det vara mer regel än undantag att ledning, forskning och utveckling och slutligen produktionen också lämnar landet. Oavsett vilka ambitioner och löften som fanns när affären genomfördes. I Findusfallet motiveras flytten till geografi och transportkostnader vilket känns som en tveksam förklaring när det i andra fall inte är några problem att förflytta livsmedel över halva jordklotet.

    Findusfallet sätter fingret på ett faktum som är värt att lyfta fram. Svensk livsmedelsproduktion är en stor arbetsgivare som sysselssätter många människor, såväl direkt som indirekt. Detta kommer ofta bort i debatten. Vi pratar om antal lantbrukare men sällan om de arbetstillfällen som vidareförädlar livsmedel på olika sätt.

    Det är givetvis inte önskvärt att hindra internationellt ägande mellan länder. Tvärtom. Däremot behöver vi fundera över varför ägandet i livsmedelsföretag ofta verkar hamna utanför Sverige än blir kvar i landet. Kärnfrågan är hur gör vi det attraktivt att äga och driva livsmedelsföretag (specifikt) i Sverige?

    Jag tror nämligen att det är nödvändigt att det finns livsmedelsföretag i Sverige som vidareförädlar själva råvaran om lantbrukarens lönsamhet ska bli bättre. Det innebär att det inte är tillräckligt med enbart svenska lantbrukare, det måste också finnas företag som vidareförädlar spannmål, kött, mjölk och inte att förglömma ärtor och som därmed höjer värdet på varan och gör att lantbrukaren kan få bättre betalt.

    Findus har, enligt deras hemsida, fortfarande produktion i Helsingborg och i Loftahammar. Hur gör vi för att den blir kvar? Det behövs fler livsmedelsföretag i Sverige, inte färre. Regeringen livsmedelsstrategi blir i detta sammanhang extra intressant. Det behöver innehålla kraftfulla förslag som gör att det blir attraktivt att äga och driva livsmedelsföretag i Sverige och det är nödvändigt att fokus i strategin är på forskning, konkurrenskraft och produktion. En bra början vore att använda de förslag som finns i konkurrenskraftsutredningen.